Idag har jag varit iväg och hjälpt Chris och Louise med flytten, närmare bestämt varit barnvakt till dom två finaste killarna i hela världen. Egentligen har jag haft en jättemysig dag (som alltid när jag har fått hänga med mina favoritkillar), så jag borde vara på kanonhumör, men ändå kommer jag hem och bara känner mig helt.. ja, tom. Typ "nu då?". Inte satisfied. Vill ha mer. Men vad? Jag vet inte. Att jag fortfarande är sjuk (två veckor senare) är väl inte direkt någon mood booster men det känns inte som att det beror på det heller. Dom senaste dagarna har jag bara mått illa, känt mig spyfärdig osv, och jag känner ju att det inte har fysiska orsaker, snarare psykiska. Jag är så fruktansvärt trött på mitt liv och hur stilla det står att jag på riktigt mår illa över det, hur sjukt är inte det? Här om dagen reconnectade jag med en vän jag inte pratat med på länge, när han berättade om allt kul som hade hänt i hans liv och jag insåg att jag inte hade ett skvatt att berätta sedan sist vi pratade för ett halvår sedan. Då gick det verkligen upp för mig hur missnöjd jag är med situationen. Jag vill inte stå och trampa på samma ställe år efter år, jag måste få utvecklas. Jag vet bara inte hur.. Så rastlös.