Jag måste lida av något, ALLT ger mig ångest. Precis allt. Typ en sån simpel grej som att tömma brevlådan, jag inbillar mig själv att jag har fått något jobbigt i den, typ en påminnelse om en halvår gammal räkning eller nåt, fast att det aldrig ens hänt får jag ångest av att veta att det skulle kunna dyka upp en vacker dag. Eller att avsluta försäkringen på min hund, och att anmäla till Jordbruksverket att hon är död. Det har jag inte gjort än för det ger mig ångest, då är det på riktigt. Jag får ångest av att gå till tandläkaren för att jag tror att dom ska säga att jag måste få löständer för att mina egna är förstörda, jag får ångest när det plingar på dörren för jag tror att det ska stå någon högt uppsatt människa där utanför och skälla på mig av någon anledning. Jag får ångest av att kolla skolmailen om jag inte gjort det på ett par dagar, för då kanske någon lärare har skällt på mig. Det har heller aldrig hänt.

Varför är det såhär? Vad är det för fel på mig? Man blir ju socialt handikappad av att hela tiden gå runt och ha ångest. Så fruktansvärt jobbigt.

En av dom få gånger jag inte har ångest är när jag är på jobbet, då är jag liksom jobb-Josefine, då representerar jag jobbet och inte mig själv. Är det så att jag har så dålig självkänsla att jag inte klarar av att någon ser mig för mig? Så länge jag är innanför väggarna på jobbet så är det lugnt, så fort jag kommer hem får jag bara ångest ångest ångest. Över allt man kan tänka sig. Det funkar att vara full också, för då är jag inte heller mig själv riktigt, och så känns det ju bra också. Men det är ju bara tragiskt att det ska vara så. Varför får jag sån hemsk ångest? Jag blir utmattad av att bara tänka på det.. Jag orkar inte.