Jag är så sjuuukt trött på folk just nu! Eller folk och folk, såna som egentligen ska vara mina vänner handlar det väl faktiskt om. Jag är så over hela den här drama-grejen, tjafs hit och dit, bråka och make up and so on. Det finns liksom inte i min värld längre. I stället, när någonting händer som gör mig ledsen, ignorerar jag och går vidare. Alltså ändrar helt attityd gentemot den 'vännen' och slutar helt enkelt att engagera mig, för det är inte värt min tid. Det funkar faktiskt himla bra för mig, det är enkelt och jag känner faktiskt att det gynnar mig att göra så. Mer än vad det hade gjort om jag hade valt drama i alla fall, för sånt försvinner riktigt aldrig. Utåt sett kanske det är borta, men oftast finns det något kvar som ligger och gnager ändå, som mest troligt inte går att få bort om inte personen ändrar sig. Vilket enligt mina erfarenheter sällan händer. Hur som helst, detta gör mig gott på många sätt, men ända sedan jag slutade "svansa" efter att någon sårat mig så har jag också börjat se klarare på andra. Det är ju också bra såklart, men, det tråkiga är ju att man inser hur många av ens "vänner" som faktiskt inte ger mycket tillbaka, till exempel aldrig är den som hör av sig först, aldrig bjuder igen hur mycket man än betalar eller framförallt skjutsar runt på, aldrig frågar hur man mår, ja, aldrig bryr sig helt enkelt. Aldrig engagerar sig i vänskapen. Jag blir så ledsen, och jag vill verkligen intala mig själv att jag är värd bättre. Sen är väl det här med pengar kanske inte det viktigaste, men jag lyssnade på Economista-podden och kände att det ändå var värt att ta med, för även om vissa tror det är inte ens jag gjord av pengar. Jag blir arg och rent ut sagt skitledsen faktiskt. Ofta är det dom sista jag skulle ha trott så om också. Skitledsen, som sagt.

 

Och det säger jag utan att försöka få det här att låta som världens mest patetiska inlägg, jag måste bara  a v r e a g e r a  mig. Det finns ändå inget annat att göra, för people like this är fortfarande inte värd min tid.