Här ligger jag och tänker på USA. Inte allt för ovanligt. Jag vill så gärna komma iväg, men någonting håller mig kvar. Ibland känns det så glasklart vad det är, men andra gånger kan jag verkligen inte greppa det. Det är ju bara att dra! Lite så. Det finns ju ingenting som stoppar mig om jag verkligen sätter igång, då kan jag ju vara där på ett par månader. Men nej.. Still here.

När jag var som mest fokuserad och inställd på att åka nu i september, ja då dök det upp lite grejer som gjorde att jag ville stanna. Bl.a. ett nytt jobb som jag hemskt ogärna vill förlora. Tvärtom får jag mer och mer ansvar och kommer snart gå på fasta tider där också, inte bara timmar. Vilket är sjukt kul! Men samtidigt vill jag mer. Jag vill ut i världen, jag vill au paira i USA, gärna Texas eller Tennessee, men that's not the important part, det viktiga är att jag steppar out of my comfort zone. Out of Örebro, Närke, Sweden. Måste leva lite.

Nu går allting mest på rutin. Jobba jobba jobba tills jag stupar, hem, sova, äta, sova, jobba igen. Nog för att rutiner är bra och så, jag skulle hemskt gärna ha just rutiner också, men då kanske ETT jobb på 100% istället för att varva två och jobba 164227%. Rutinerna jag har nu är så okul. Jobbar så mycket att jag orkar ingenting, funderar för ofta på att sjukanmäla mig av trötthet (I wont tho), jag har ingen fritid och därmed inget liv. Just när jag är mitt uppe i det så gör det inget, men när jag överblickar situationen lite springer jag nästan rakt in i en vägg. Lustigt det där, att leva i det gör inget men att få det svart på vitt skapar kaos. Antar att det är lite så det är.

Hur som helst vore det himla skönt att komma iväg nu, ny kontinent, nytt hem, nytt folk, ja en fresh start helt enkelt! Bara orden "fresh start" ger mig rysningar. Ja, så mycket vill jag. Men som sagt, still here. Så istället sluter jag ögonen och laddar upp för ett nytt arbetspass om ca 7 timmar.