Jag försöker hålla humöret och framförallt den mentala inställningen uppe, men jag måste erkänna att det är rätt tungt just nu. Jag har så himla mycket ångest för allt jag ser/gör/känner. Ja allt. Jobbet gick dock över förväntan idag, vilket såklart var kul. Lovisa gör verkligen mina dagar när hon är hemma. Så glad att hon finns i mitt liv. I övrigt är livsglädjen inte på topp alltså. Det mesta känns jättejobbigt och det är så himla tråkigt att det är så. Försöker uppskatta det bra i livet men det känns inte alltid som att det hjälper. Som nu, jag kan konstatera att jag är tacksam för många saker. Bara för att dra några; min familj, den som jag tekniskt sett inte är släkt med men som ändå är mer familj än något annat jag någonsin upplevt. Tacksam för Nicole, som jag connectade med av en slump och håller ihop med ett år senare. Tacksam för en drös andra saker också. Men det gör liksom inte mitt humör bättre.. Jag antar att det är såhär ibland, vad vore egentligen livet utan några downs? Nej men jag hoppas att det vänder snart, jag är trött på att gå runt och vara konstant illamående. Meeeen jag ska fortsätta simma och så hoppas vi att jag inom en rimlig framtid kan slappna av igen.