Mitt liv är verkligen som en berg- och dalbana. Eller ja, mitt humör i alla fall. Jag kan gå i ett par dagar och nästan sväva på moln för att livet känns så sjukt underbart, skriva massa rosa fluff-fluff inlägg om hur bra allting är.. Sedan kommer det lika många dagar då jag bara är tvärtom i stället, arg och ledsen på precis allt. Om det inte vore för att jag vet att det ljusnar förr eller senare skulle jag bra gärna gräva ner mig en dag som denna. Ja, det finns så mycket att klaga på sådana här dagar. Blir lite irriterad på mig själv faktiskt, för jag vet ju att om några dagar kommer jag sitta här och berätta hur happy jag är i stället. Varför kan man bara inte fokusera på det då i stället för att tillåta sig själv att ha svackor som denna? Klart man inte alltid kan vara glad, men det blir lite för intensivt ibland. Men jag antar att det hör livet till.

 

Det som stör mig mest är väl egentligen att jag vet precis varför det är såhär. Alltid samma mönster. Jag vet exakt vad som triggar mig, både till glada perioder och mindre glada. Problemet är bara att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig för att jämna ut bumpsen lite. Yep, I've got issues, nu fick vi det avklarat. But overall, I'm pretty happy ♥