Vad är egentligen en vän? En äkta vän? Hur mycket kan man kräva av någon som påstår sig vara ens vän? Hur kan ordet vänskap skilja sig så mycket ur olika människors synpunkter? Tre miljoner frågor.

I mina ögon ger man och tar i en vänskapsrelation, för att få den att fungera. Man finns där för varandra, även om läget kanske inte alltid är det bästa. Det är inte bara en som ska finnas där, som ska höra av sig och som ska ställa upp i vått och torrt. Det är receptet på en vänskap som kommer rasa när som helst. I mina ögon i alla fall.

Men tyvärr tänker alla inte likadant som mig. Jag skulle kunna räkna upp minst tre, och säkert fler, som jag ser som mina vänner men som ofta visar tecken på vad jag precis beskrev. Mer eller mindre. Är det inte tragiskt? Men varför? Varför vill man ty sig till någon man själv inte bryr sig om? Jag skulle då inte vilja gå till någon med mina problem om jag inte bryr mig om personen själv. Jag vill inte öppna upp mig för någon som inte betyder något för mig. Jag förstår liksom inte varför man vill göra så.

Det är bara en enda gåta för mig.