Jag är alldeles för excited. Det går liksom inte att förklara känslan. Lyckorus. Det är bara så himla underbart att det finns vissa personer som det verkligen aldrig förändras med. Hur lång tid det än går mellan att man ses så är ändå känslan precis likadan när man träffas igen. Det kan gå dagar, till och med år, och ändå är det precis som att man aldrig har glidit isär. Mentalt har man väl egentligen inte det då, men åtminstone fysiskt. Mentalt står man kvar på precis samma plats som för fem år sedan. Jag älskar det. Det om något får mig att känna hopp. Så fint.

Jag vet egentligen inte vad jag vill få ut av detta, men jag antar att jag bara behövde dela med mig lite. För det är ju som sagt helt underbart. Ibland när det går en tid trampar man lite snett, får något om bakfoten och inbillar sig att ingenting är detsamma. Sen stöter man på varandra på någon otippad plats och allt känns precis som förr. Precis som när man delade allt med varandra, hade dygnet runt-kontakt och träffades åtminstone någon gång i veckan. Då känns det lika jävla bra som det hade gjort om tiden hade stått still.

Jag är bara så tacksam att jag har en sådan vän, dom växer inte på träd.