Life is good.

Jag är precis hemkommen från en sjukt bra kväll med min absoluta favoritgranne, ligger i sängen med hörlurarna på och Ellie Gouldings Burn på högsta volym, och kan inte låta bli att le år hur snabbt livet kan vända.

Jag har min bästa vän i hela världen på ungefär två minuters promenadavstånd, i världens finaste lägenhet där vi kommer spendera en hel del tid tillsammans framöver. Att bara promenera hem därifrån får mig att le som ett fån för att det är bara så sjukt jäkla bra! Utöver henne har jag flera stört bra vänner, vissa faller bort mer eller mindre men nu känns det som jag har en stadig grund och det är jag så glad för. Vet inte vad jag hade gjort utan er! Min vardag blir mer och mer händelserik, jobbet börjar avta till en normal nivå istället för dom ungefär 500% som jag har kört sedan april vilket gör att jag får mer tid och ork till att hitta på saker och träffa folk. Det gör stor skillnad. Bara som gårdagen, den har satt ett smile on my face under hela den här dagen. Säkert morgondagen också. Under sommaren har jag jobbat så mycket att jag endast har orkat med att träffa folk till en viss gräns, och jag har insett att jag inte alltid prioriterade rätt där och då. Men nu är jag på väg tillbaka och jag tror och hoppas innerligt att den här hösten blir helt underbar, och min vändpunkt.