Här sitter jag, en söndagkväll klockan elva.. och gör vadå? Kollar på fotboll. Alltså. Fotboll är verkligen inte min grej, hockey är, så jag vet inte varför jag låter VM-finalen hålla mig uppe trots att jag är dödstrött. Men nu när det bara är förlängning + ev straffläggning kvar kan jag inte gärna ge upp heller.. Jag hejar på Tyskland. Lite för att jag kan mer tyska än whatever language dom pratar i Argentina, men mest för hur dom utklassade Brasilien i semin.

 

Anyways, det känns fantastiskt skönt att jag har en dag kvar på min ledighet. Varje gång jag går på helg glider jag långsamt in i någon slags dvala och lagom när jag ska börja jobba igen är jag som djupast, men den här gången känns det faktiskt som att jag kanske hinner ta mig upp igen innan jag börjar jobba igen. Jag har ju faktiskt hela morgondagen på mig. Åh, det är ljuv musik i mina öron när jag hör (läser?) dom orden. Så skönt att jag fick lägga mitt eget schema den här sommaren, det var ett privilegium jag aldrig upplevt förut. Antar att det är en utav fördelarna med att vara ordinarie och inte bara någon trött timvikarie.

 

Förutom en helt galen utekväll i fredags har jag spenderat hela helgen hemma. Jag har varit ute på någon promenad och sådär, tog en tripp till maxi och köpte massor av frukt förut också, men annars har jag bara varit hemma. Och vet ni? Så sinnessjukt skön. Jag behövde det. Jag har ägnat mycket tid till att försöka styra upp någon slags framtidsplan, för det är sånt jag gör när jag inte har några obligations. Jag har såååå mycket drömmar. Fattar inte. Förra veckan pratade jag med en "medial" människa, eller vad jag nu ska kalla det, hon sa att ett barnhem i tredje världen var något hon såg hos mig. Jag vet inte om jag tror på sånt där riktigt, men man blir ju lite berörd får man väl erkänna. Att volontära på ett barnhem vore ju drömmen, men volontära betyder ju inte volontära längre utan det är ju faktiskt svindyrt att åka iväg på en sån resa. Tråkigt men sant. And truth be told, jag har faktiskt lite andra planer. Jag tar det väl ganska så lugnt nu ett tag, men snart är det min tur också. Jag måste ta itu med sååå mycket personal stuff innan jag kan komma någonstans känns det som, men efter det börjar jag mitt liv på riktigt. Jag ger mig själv ett år (I'm gonna need it), juli 2015 är min deadline, då är jag redo. Då måste jag vara redo.